Craps är ett tärningsspel, och ett av de populäraste och mest spelade casinospelen i världen. Rötterna finns troligtvis i ett uråldrigt spel - "Hazard" - med anor från medeltiden och korsfararna. Spelet förfinades senare av fransmännen och kom att kallas "crapaud", vilket antagligen gett craps sitt namn.
Det som skulle bli den moderna, amerikanska variant av craps som spelas på casinon i dag, importerades till New Orleans av en man som hette Bernard Xavier Philippe de Marigny de Mandeville, som var politiker och gambler. Det fanns dock ett skavank i Bernards version av spelet, där spelarna kunde utnyttja casinot genom fusktärningar och hur spelarna kunde satsa med eller mot kastaren – shootern.
Det skulle en man vid namn John H. Winn råda bot på 1907, genom att han introducerade Don't Pass Bet, alltså en satsning emot shootern. Hans version är sättet craps spelas på än i dag, och på grund av hans revolutionerande förbättringar av spelet kallas han "Father of Modern-Day Craps".
Men craps är betydligt äldre än så. Craps har sina rötter i ett gammal brittiskt hasardspel som hette just "hazard". Hazard uppfanns av en brittisk adelsman, Sir William of Tyre, och hans riddare under korstågen. Namnet hazard kommer i sin tur troligtvis från slottet Hazarth, som riddarna belägrade på 1100-talet, och där man spelade hazard för att fördriva tiden under belägringen.
Hazard kom att bli ett mycket populärt spel i England under medeltiden. En berömd samtida författare, Geoffrey Saucer, skriver flera gånger i sin bok "The Canterbury Tales" att hans romankaraktärer spelar hazard, vilket är ett bevis på hur omtyckt och utbrett spelet var.
På 1600- och 1700-talen spreds hazard till de mer glamourösa spelhusen i England – den tidens casinon. Adelsmän och kungligheter var ivriga spelare, och det var en stor apparat att sätta upp ett parti hazard, som redan då var mycket socialt och drog mycket folk. Dåtidens spelare tillhörde överklassen och hade såna enorma rikedomar att vinster och förluster knappt kändes alls i plånboken, och stora förmögenheter både vanns och förlorades.
Så småningom, efter några decennier, kom även fransmännen att spela hazard, men kallade det istället för "crapaud". Crapaud betyder "padda" på franska, antagligen en referens till den hukade spelstilen man hade på den tiden när man spelade på trottoarer och golv.
På 1700-talet korsadespelet Atlanten och kom till Akadien, en samling franska kolonier i dagens Kanada.
Lyckan varade dock inte länge för de franska kolonisatörerna, och i mitten av 1700-talet erövrade engelsmännen Akadien och bytte dess namn till Nova Scotia. Fransmännen fördrevs och hamnade så småningom i Louisiana. De tog med sig ett eget språk och en rik kultur, men också ett visst tärningsspel, som nu kallades för "creps".
Här går dock åsikterna isär. En del hävdar att craps istället kom till Amerika genom de första brittiska nybyggarna på skeppet Mayflower. Det är dock ganska troligt att craps kom från både britterna och fransmännen, och att de olika versionerna av det populära tärningsspelet korsades. Spelets grundläggande principer, som de två tärningarna, har trots allt aldrig ändrats utan varit konstanta i många hundra år.